Alexandra

tack <3

idag har jag bara varit hemma, borde pluggat men tyvärr mest gjort en massa onödigt .. jag känner mig helt omotiverad till allting just nu :/

lillebror åkte till Berlin imorses. så när mamma kommer hem från jobbet är vi ensamma vilket betyder mys-tjejkväll =) det blir till att laga mat och sedan spendera kvällen nedsjunkna i soffan och drömma sig bort lite med några avsnitt av one tree hill ..

erik segerstedt var där och sjöng.

drog med min kusin Malin till idol i lördags, när vi gick in genom dörrarna tänkte hon banga, men det fick hon inte för mig! och underbaringen gick vidare!

hur duktig som helst! men nu till det jag egentligen skulle berätta ..

"när vi stog mitt i den stora väntsalen kommer en reporter fram till oss och frågar mig vart vi kommer ifrån .. jag berättar att vi är från trollhättan och hon frågar om hon kan få intervjuva oss .. precis då ropas våra nummer upp och vi är tvugna att gå och sätta oss och vänta på några stolar som står i en lång rad .. haha och tror ni inte att, när vi sitter där, reportens kameraman kommer och riggar upp världens kamera och hon själv kommer fram till oss och börjar med världens intervjuv .. jag tyckte bara att det var roligt och pratade på, och sjöng även min låt, medan malin verkligen försökte göra allt för att de inte skulle börja prata med henne .. när vi skulle gå in flyttade dom kameran och verkligen följde oss med den hela vägen tills vi försvann bakom ett hörn ..

när vi hade sjungt fick malin bli fotograferad och registrerad i datorn, och jag väntade där nere .. direkt kom reporten fram till mig och sa att hon ville göra en till intervjuv när malin kommit ..

men när hon äntligen kom ner var reporten upptagen och vi satte oss och åt pastasallad. malin pratade i telefon med jocke och sa precis "jag försöker gömma mig för en reporter" när jag såg reporten komma gående mot oss .. jag petade malin på axeln och vi var fast och tvugna att göra intervjuven ..

först ska malin gå bakom ett hörn, för att sedan springa fram och låtsas som om hon kommer direkt från sin audition .. jag skulle stå i väntrummet och springa mot henne som en skrikande galning och krama henne! haha så tillgjort ..

sedan följde en lång intervjuv och sen äntligen hemfärd .."

imorses var vårat repotage på de lokala nyheterna på tv4 tre gånger! som tur va hade de bara med en liten del, haha, men kul var det!

Vad ska jag göra?
Jag är bara helt förvirrad. Ibland önskar jag att man bara kunde vända ryggen åt, och gå sin väg. Skita i det. Göra slut på smärtan. Men det är inte så jävla lätt, det förstår nog vem som helst. För ibland är det ju hur bra som helst! Och jag intalar mig själv att du inte är sån här på riktigt. Att du inte med flit vill göra mig illa. Men är det dags att börja undra? En viss smärta skulle försvinna om du gjorde det, men en större smärta dyka upp. Vi som brukar vara så bra, vad har hänt?
Bryr du dig ens? 

Du är så delad. Ena dagen är jag det finaste du vet, och du talar om hur mycket du älskar mig och saknar mig. Andra dagen, som nu, kan du säga något riktigt elakt. Och du talade själv om för mig att det endast hade avsikt att såra mig. Vet du vad? Du lyckades..

Okej, jag är inte alltid bra jag heller.. Och som vanligt, ber jag om ursäkt och säger att jag ångrar mig. För det gör jag verkligen. Men aldrig att jag säger något sånt.. Och när jag talade om för dig hur ledsen jag blev av det du sa, svarade du bara ännu elakare.
Jag tror att du är för stolt för att komma och erkänna att du gjort fel. Men vet du vad? Det är det som är stolthet, och det andra, är bara svaghet.

Varför? Vad är syftet? Du kan väl verkligen inte må bra av att jag har ont? Och att det är dina ord som ekar i mitt huvud? Du är otroligt svartsjuk, jag vet. Men ibland orkar jag inte skippa allting för att du ska slippa bli det. Ibland vill jag göra saker, som att prata med en vän. Och jag önskar att du kunde förstå att det är dig jag vill ha och ingen annan! Men när du då blir taskig och elak mot mig pga din svartsjuka, förstår du inte då att du förstör för dig själv? Det ger ju bara motsatt effekt! Jag blir sårad. Jag kan inte förstå varför du inte litar på mig. Och det gör ont, det gör det verkligen.. Men ondast gör det nog att du inte hört av dig, att du inte förstått att livet för kort för en massa småsaker. Och bara erkänna att du gjort ngt dumt, och säga förlåt. För jag behöver det och jag behöver dig.

Jag vet att du finns där, inuti. Förstår du inte att vi håller på att förlora varandra? Jag gör ju verkligen allt för att det inte ska hända, varför hjälper du inte till? Du säger att du gör ditt bästa, och att det är allt du kan. Men du gör inte ditt bästa när du säger en sådan sak. För att gör ditt bästa där, så säg ingenting. Då behöver du inte ens anstränga dig. Detta som skapats tar så mycket mer kraft! Två ord var det, två ord! Det var så onödigt och nu är vi som främlingar.

Jag önskar verkligen att du kunde se hur dåligt jag mår. Det är aldrig svårt för dig att slänga ur dig en massa saker när du är sur, säga ord du inte menar, men när det kommer till ordet Förlåt viker du dig alltid. Det är alltid jag som får komma krypande och försöka lösa allting. Jag vill säga att jag är SÅ trött på det. Men samtidigt vet jag att jag skulle göra det föralltid. Men älskar du mig så mycket som du säger att du gör, låter du mig inte behöva hålla på så. För det gör ont. Då lättar du min smärta. Genom ett ord.

Nu känns det som om jag bara sitter och drar upp en massa dåligt om dig. Men jag önskar du kunde förstå hur mycket det sårar. Och hur det sårar mig ännu mer att du inte hör av dig eller försöker gör det bra igen. Göra oss bra igen. Du är sjukt underbar när du inte håller på såhär. Och jag älskar dig av hela mitt hjärta. Så snälla, hjälp mig.

För jag saknar dig.