Alexandra

http://nyheter24.se/modette/alexandraaaj

NY BLOGG MINA VÄNNER!!! DET ÄR ALLTSÅ DÄR NI SKA GÅ IN, ISTÄLLET FÖR HÄR. DET KOMMER BLI KANON!

• Sedan starten 14308 unika besökare 29011 sidvisningar
• Totalt under månaden (december) 2277 unika besökare 4476 sidvisningar
  
  ja, det är inte utan lite stolthet jag lämnar den här bloggen. eller, jag lämnar ju inte riktigt bloggen. bara bloggsidan. min blogg fortsätter, och denna kommer självklart att finnas kvar och de gamla inläggen kommer alltid att finnas tillgängliga.
  

idag har jag haft en riktigt seg slappardag. jag sov ut länge och under dagen har jag bara legat på mitt rum. läst ut min bok, skypat och kollar lite one tree hill på datorn. när min värdfamilj kom hem runt åtta kollade jag en film med dem, och sen dess har jag legat här igen.  men såndana dagar behövs också ibland. speciellt när man inte riktigt känner sig på topp. imorgon har jag faktiskt ingen aning om vad som händer, hade velat gå till gymmet men jag har bestämt mig för att inte träna förrän jag kollat upp mitt hjärta. det jag nämnde tidigare har fortsatt att komma tillbaka och min värdmamma (som är sjuksköterska) ringer läkaren det första hon gör på måndag morgon. är säkert ingen fara, men det är otroligt märkligt och väldigt jobbigt när jag får det.

nu ska jag kolla ett avsnitt till och sedan sova. god natt

sitter här och har det lite allmänt jobbigt. sådär som när det känns som om allting går emot en, som om alla mår bättre och har roligare.  det konstiga känslan har inte försvunnit. det har i för sig bara gått två dagar sen jag kom hem från los angeles men det känns så sjukt tomt. och jag känner mig så sjukt ensam. vilket är ganska självklart då jag haft min familj vid mig i två veckor.

kanske har jag bara otur, eller kanske detta inte är min grej. men i chicago hade jag underbara vänner, men en sämre värdfamilj. här i dc har jag en underbar värdfamilj men inga vänner. det är skitjobbig verkligen. för det behövs. jag läser andra aupair-bloggar och alla verkar ha deras livs tid och skulle aldrig kunna tänka tanken på att åka hem. men jag bara räknar ner månader och dagar, och tänker att i augusti- så får jag åka hem. håll ut! typ. men så ska det ju inte vara? jag är verkligen grymt delad. jag vill inte "ge upp" och "misslyckas". men kan man inte se det som att man faktiskt lyckats, genom att ha varit här i ett halvår fastän man aldrig riktigt mått bra? det skulle vara skitsvårt att svika min värdfamilj genom att åka hem. och kanske det blir bättre efter ett tag om jag stannar. men jag är så sjukt deppig just nu.. det är riktigt tufft

ja då var man tillbaka i vardagen igen. jobbat idag, men det var inte så tufft. på morgonen var det jättemysigt eftersom det var första gången jag träffade flickorna. under min lediga tid sov jag, packade upp lite kläder och la in bilder på facebook. (gå in och kolla, jag har äntligen lagt in bilder och videoklipp. långt ifrån alla, men ändå många!)

i eftermiddags var det vanlig torsdag, vilket betyder att jag skjutsar hannah till hebrewschool direkt efter att jag hämtat dem. där gick det ungefär en timma och när jag kom tillbaka åkte abby iväg och lekte med en kompis. så jag fortsatte med lite uppackning och att föra över bilder. åt sedan middag med familjen och nu har jag precis tvättat av mig sminket och bortsat tänderna. ska bli skönt att sova ikväll! och imorgonbitti blir det gymmet. nu är det dags att ta tag i det igen